Deimantas Narkevičius, Revisiting Solaris, Åbo konstmuseums, Mörkrum 16.4–30.5.2010
24.08.2010

PRESSINFORMATION torsdag 15.4.2010 kl. 11 på Åbo konstmuseum, Auragatan 26, Åbo.
VERNISSAGE torsdag 15.4 kl. 18–20.
Konstnären är närvarande vid bägge evenemangen.
Välkommen!


KONSTNÄRSTRÄFF

Torsdag 15.4.2010 berättar Deimantas Narkevičius fr.o.m. klockan 14 på engelska om sitt konstnärliga arbete i Sirkkalas Auditorium Janus, Brunnsgatan 12. Fritt inträde. Alla intresserade är välkomna.


Deimantas Narkevičius (f. 1964), en av Litauens internationellt mest kända nutidskonstnärer, presenteras i Åbo konstmuseums Mörkrum med verket Revisiting Solaris (2007, 18:28 min.). I verket återkommer den litauiske skådespelaren Donatas Banionis (f. 1924), som spelade kosmonauten i den ryske Andrej Tarkovskijs film Solaris (1972) till originalfilmens stämningar. Tarkovskij gjorde filmen efter den polske författaren Stanislav Lems (1921–2006) science fiction-roman (1961) med samma namn. Narkevičius verk Revisiting Solaris grundar sig på romanens sista stycke, som Tarkovskij utelämnade i sin berömda film. Det handlar om hur kosmonauten Chris Kelvin rör sig på planeten Solaris strax före sin återfärd. 

I videon Revisiting Solaris vandrar Chris Kelvin tankfullt omkring i en miljö som påminner om den i filmen Solaris. Interiörerna är filmade på en tevestation i Litauen och i f.d. KGB:s högkvarter i Vilnius. Betraktaren är en smula osäker på vem det egentligen är som rör sig i filmen eftersom konstnären i förtexterna presenterar Banionis som Chris Kelvin. Skådespelaren så att säga återvänder till sin roll 40 år efter att filmen blev färdig.

Den långsamt vandrande mannen utstrålar hågkomster. Texten utgörs av citat ur Lems roman och Tarkovskijs film. Allt kretsar kring oceanen. Vid studium av planeten Solaris framgår, att de vetenskapsmän som kommer dit upplever materiella avspeglingar av sina egna erfarenheterna och minnena. Till exempel Chris Kelvin träffar flera gånger sin hustru som begått självmord. De som inte besökt planeten har svårt att tro på de här upplevelserna. En av de bärande tankarna i Solaris är, att vi ser det vi vill se. Våra förväntningar och känslor avspeglas så, att vi tolkar dem som egenskaper hos en annan människa eller rentav en ocean.  

I Revisiting Solaris rör sig kameran långsamt och dröjande och får betraktaren att leva sig in i varje enskilt tillstånd och varje vy. Kamerans säkra och behärskade rörelser låter betraktaren fritt tolka och sammanbinda det han ser. Visuellt för Narkevičius verk en intensiv dialog med Tarkovskijs film. Också bruket av ljud uppvisar likheter. I bägge verken ljuder Johann Sebastian Bachs musik, men också tystnadens andel är betydande.

Deimantas Narkevičius har gjort filmer i ett tiotal år. Ursprungligen utbildade han sig till skulptör. Han ser också likheter mellan skulpturkonsten och arbetet med rörliga bilder: i bägge fallen är det fråga om sammanställande och förenande, varvid endast de finaste dragen tas med. De svartvita fotografierna från Anapa vid Svarta havets strand av den litauiske målaren Mikalojus Konstantinas Čiurlionis spelar en stor roll i Revisiting Solaris. Čiurlionis företrädde symbolismen och fotona är tagna 1905. Narkevičius tjusas av tanken på att Tarkovskij fotograferade samma område vid Svarta havet som sedan, flera årtionden senare, fick föreställa den hemlighetsfulla oceanen i Solaris. Typiskt för Deimantas Narkevičius arbeten är att han leker med dateringarna. Fotografierna från början av 1900-talet länkar verket till den tidigare historien och till platsen, liksom också skådespelarens "återbesök" på Solaris.

I slutet av Revisiting Solaris kommer konstnären själv med i bilden och ställer frågor till Chris Kelvin. Betraktaren hör inte konstnärens röst utan endast skådespelarens svar, som är desamma som gavs av den kosmonaut som besökte planeten. Samtalet förs på personernas modersmål, vilket ger betraktaren starka associationer till Litauen och dess historia. Litauen var den första sovjetrepubliken som blev självständig, vilket skedde 1990. Chris Kelvin säger med eftertryck och med den säkerhet som erfarenheten för med sig att man inte i vetenskapens namn får förstöra sådant som man för tillfället inte förmår förstå. Vetenskapen borde heller inte få bli omoralisk. Ändrade konstnären på frågorna i det ursprungliga manuset? Det vet Deimantas Narkevičius, som har sagt att människan förstår sitt eget samhälle bättre ju mer hon vet om minnets sätt att fungera.

Åbo konstmuseum inledde Mörkrumsutställningarna år 2008. Under det första året presenterades video- och medieverk av finländska konstnärer, år 2009 verk av konstnärer födda i de andra nordiska länderna. År 2010 står de baltiska och ryska konstnärerna i tur.

NÄSTA I MÖRKRUMMET:

Factory of Found Clothes (Ryssland), 11.6–12.9.2010
Gintaras Makarevičius (Litauen), 1.10–14.11.
Kristina Norman (Estland), 26.11.2010–16.1.2011


Ytterligare uppgifter:
amanuens Jenny Nybom
tfn (02) 262 7094 eller 050 400 3248
jenny.nybom@turuntaidemuseo.fi
www.turuntaidemuseo.fi


Turun taidemuseo, Aurakatu 26, 20100 Turku, Puh. 02 2627 100. © 2014