Under de röda fanorna
Konst från Stalintiden ur Estlands konstmuseums samlingar
8.5.–31.8.2008
Åbo konstmuseums sommarutställning är en imponerande överblick som handlar om Estlands samtidshistoria.

Utställningen Under de röda fanorna ger en fördjupad bild av Stalintidens romantiska konstuppfattning. Propaganda och provokation, socialism och anpassningen till sovjetsystemet återgavs i svulstiga verk som innehåller historiska lögner och förbryllande historier. De kontroversiella och realistiskt utförda målningarna berättar om en värld som inte längre finns. Innan den socialistiska realismen gjorde entré tolkades Lenins bevingade ord ”Konsten tillhör folket” som folkets rätt att delta i konstproduktionen och njuta av konsten. Senare fick parollen en annan innebörd och sovjetkonstnärens roll blev att vara lättförstådd och behaga massorna.

Den socialistiska realismen handlade enbart om innehållet. Den stalinistiska konsten skulle vara folklig och följa partiets läror. Den mäktiga Sovjetstatens traditioner, historia och heroism hörde till det som skulle lyftas fram. Periodens konstverk utmärks också av den monumentala storleken, det patetiska greppet och den ohöljda optimismen.

Utställningens teman behandlar andra världskriget, byggandet av det nya Sovjetestland, personkulten kring Stalin, arbetets hjältar och den borgerliga familjeidyllen. Eftersom Sovjetunionen hörde till andra världskrigets segrare var kriget ett centralt tema inom den stalinistiska konsten. Utställningen presenterar skickligt gjord grafik av bl.a. Vladimir Bogatkin (1922–1971), som i filmliknande tagningar återger krigshändelserna.

Sovjetideologin integrerades i det traditionella bildgalleriet. Naturen kopplades ihop med en optimistisk inställning till livet, glada färger och verksamhet som var nyttig ur statens och medborgarens synvinkel. Landskapet uttryckte den kärlek till arbetet som hade uppnåtts genom svårigheter; förhållandet mellan naturen och människan var alltid allvarligt. Stalinistisk naturbearbetning var ett tidstypiskt slagord. Kärr dikades till åkrar, skog fälldes och förvandlades till råvara för träförädlingsindustrin.


Konstverken var iscensättningar vars innehåll stod i bjärt kontrast till verkligheten. Målningen Den socialistiska kampens utmaning till traktorförarna (1951) av Roman Treuman (1910–1962) och Viktor Karrus (1913–1991) visar glada traktorförare som fröjdar sig över att produktionsmålen för lantbruket höjs. I verkligheten hotades esterna på jordbrukskolchoserna ständigt av hunger och misär.

Under Stalins tid vid makten blev porträtten en viktig konstform. Sättet på vilket den avbildade framställdes var viktigare än framhållandet av de individuella dragen. Porträtten blev heroiserande och typiserande. Individen definierades främst genom sin sociala position. Arbetets hjälte var en produkt av sovjetkulturen och byggde på den idealiserade bild av arbetaren som växte fram redan på 1800-talet. Den stachanovitiska arbetaren kändes lätt igen på sina yttre attribut: han var en stark och skicklig man med hängivet och förklarat ansiktsuttryck.

En viktig del av porträttkonsten utgjordes naturligtvis av Stalinkulten. Den gudomliga Ledaren präglas av den frånvarande blick som ser långt in i framtiden. Han omges av alla folklager i Sovjetunionen. Barnen som stod nära Ledarens hjärta placerades i allmänhet närmast honom, medan de glasögonprydda intellektuella som Stalin såg på med misstänksamhet fick hålla till i målningarnas utkanter.

Den stalinistiska masskulturen har blivit känd i världen under namnet ”Berättelsen om lycka”. Spåren av berättelsen var synliga ända tills sovjetsystemet brakade ihop. ”Berättelsen om lycka” är den socialistiska realismens mest framgångsrika propagandaseger. Det är berättelsen om den vanliga medborgarens lyckliga liv under den goda statens beskydd.

Konstverken som visas på utställningen kommer från Estniska statens konstmuseum och Estlands konstindustri- och designmuseum. Utställningen omfattar 114 verk, 25 propagandaaffischer och 10 hantverksprodukter. Tidsmässigt handlar det om perioden mellan 1943 och 1960. De aktuella konstverken har aldrig tidigare visats utomlands och utställningen är därför ett viktigt steg för den estniska konsthistorien. Samlingar ur estniska museer har dessutom aldrig tidigare presenterats lika omfattande utanför landets gränser. Utställningen har kuraterats av Eha Kommissarov från Kumu konstmuseum samt av Kari Immonen och Susanna Luojus från Åbo konstmuseum. I anslutning till utställningen publiceras den rikt illustrerade boken Punaste lippude all/Under de röda fanorna. Bokens artiklar har skrivits av Pertti Grönholm, docent i allmän historia vid Åbo universitet samt av Eha Kommisarov och av bildkonstkritikern Otso Kantokorpi. Från Åbo åker utställningen vidare till Malmö konstmuseum där den visas 1.12.2008–25.1.2009.
Turun taidemuseo, Aurakatu 26, 20100 Turku, Puh. 02 2627 100. © 2014